2005 - året i foton

Vad lite längre slutartid kan göra

Efter jul- & nyårsfirande i Västsverige körde syrran hem oss till Odense igen. Då blev detta lite roliga kort taget av Öresundsbron.

Mumsfillibabba

Julförsändelsen med grönländsk proviant kom på villovägar, men i mitten av januari fick Holger äntligen sätta tänderna i lite torkad fisk och vad paketen annars innehöll. Att vara studerande i Danmark är hårt för en grönländare! ;-)

Germany here we come!

Grönländare är kända för att leva i nuet, och jag kämpar för att leva upp till idealen. Från att inte ha planerat något som helst, till att ha hyrt bil och vara halvägs mot tyska autobahn, med man & barn, tog därför inte mer än någon timma, den där dagen i februari 2005 när vi stack på minisemester till Tyskland!

Wrom wrom...

På motorcykelsmässa i Köpenhamn, med släktingar från Holgers hembygd Oqaatsut, Grönland.
På fotot ses Aaju och Holgers kusinhustru Pia.
Februari 2005.

Something new, something old...

London har alltid något nytt att bjuda på, trots att besöken börjar bli många...
Här ses Millenium respektive Tower Bridge.
Mars 2005.

1:a milstolpen

I Grönland firar man ett barns första halvår minst lika mycket som 1-års dagen. Så även om vi bodde i Danmark, blev det för mig att baka massor av kakor & tårtor och slå dörrarna upp till Kaffe-mik (grönländsk variant av öppet hus) när Aaju blev 6 månader, 16:e mars. Som fotot visar fick jag välbehövd hjälp av min kompis Anna på besök från Sverige.

Killar är inte rädda för bäbisar inte

Under vårt år med Aaju i Odense, drev jag närmast storkök för alla grönländska, manliga singelstuderande, som utöver maten lockades till oss av charmtrollet Aaju.
På fotot ses Michael & Aaju.
Mars 2005.

Aaju på FF!

Ibland kom Aaju sig ut på bus utan föräldrar, men med kamera. Det kan resultera i foton som detta.
På fotot ses Naja & Aaju x 2.
Mars 2005.

Jakten på riset

Påskfirandet i Danmark (eller Grönland för den delen) är inte vad det är i Sverige. Inga påskkärringar, ingen påskbrasa och inget påskris. Nej, faktiskt är det mest en familjemiddag på påskdagen & ett ev. kyrkbesök.
Det fick ju jag råda bot på. Påskaftonen inleddes därför med stor påskfrukost (foto), där Aaju & jag, efter mycket besvär, fått tag på några hängbjörksgrenar att pynta bordet med. Sedan blev det två stora svenska påskbordsmiddagar (påskafton & annandagpåsk) med grönländska Odense-vänner samt ett 2-dagars besök av kompisen Jensine (också hon från Grönland så klart...).
Mars 2005.

En tjuvkik in i djurens värld

En av fördelarna med att bo i Odense är att där finns en lång å, med grönområde omkring - perfekt för promenader med barnvagnen. Och sedan är det ju zooet. Även om nu inte djuren helt vältrar sig i plats, så är det helt ok. Och Aaju tyckte deffinitivt det var kul att som här på fotot se dykande pingviner bl.a.

April 2005.

De små söta tu...

Under tiden vi bodde i Odense, efter att Aaju var född, var jag med i en mammagrupp som möttes hemma hos varandra var 14:e dag till en gång i månaden. Ingen jättehit egentligen, men det är ju bra att komma ut lite oxå. Speciellt för mig som gått sjukskriven & mammaledig helt sedan jag flyttade till landet. Kortet kommer från den träff som skulle visa sig bli den sista...
April 2005.

Huxflux, så skulle väskorna packas

Holger fick ett jobberbjudande i Nuuk, Grönland. Inom loppet av några dagar hade vi beslutat oss för att tacka ja, packat det viktigast in i en hyrbil och dragit iväg norrut, mot Sverige. Aaju & jag skulle nämligen njuta de sista 5 veckorna innan resan över Atlanten, tillsammans med familjen. Holger & Carlo (båda på fotot, tillsammans med min systerdotter Olivia) kom upp på ett par långhelger, då vi fick gjort en hel del "turistande", packande (hade ju en hel del saker hos mor & far som jag ville ha med) & som här; jobbande på torpet.
April 2005.

Sverige, farväl

5 veckor går snabbt, men vi hade det deffinitivt trevligt. Vi lät dock främst folk komma till oss, istället för omvänt, för att inte göra livet för häktiskt för Aaju, som snart skulle utsättas för ännu ett stort miljöombyte. På fotona ses utöver Aaju min mormor.
Maj 2005.

Danmark & Europa farväl

Vi Sverigebesökare mötte upp med Holger i Köpenhamn dagen innan avfärd mot Grönland. Till Köpenhamn kom även vår kompis Torben (fotot), som bjöd oss på en avskedstur till Tivoli i den gassande sommarvärme. Mycket uppskattat.

Maj 2005.

Återigen med fast mark under fötterna

Aaju kom sovande fram till 1:a stoppet på hans livs första flygresa; den numera nedlagda amerikanske flygbasen i Kangerlussuaq, Grönland. Trots det lite kyliga vädret var det ett riktigt kärt återseende för oss andra
Maj 2005.

Hemma igen!

Den första tiden tillbaka i Nuuk gick åt att träffa alla gamla bekanta, njuta av naturen & för Holgers del; jobba. Själv skulle jag gå mammaledig ett tag till. På fotot ses vi tillsammans med Holgers syster, som då bodde i Nuuk. Vi hade en underbar picknick i fjällen (ja, fjällen ligger helt nere vid havet).
Juni 2005.

Blok 10, Kiev, Ukraina...

Efter rekordkort väntan fick vi tag på lägenhet, och kunde därmed flytta ut ur den möblerade företagslägenheten och in med våra egna grejer i Blok 10 - ett av stadens smått rivningsklara hyreshus.

Men de är inte så tokiga inuti, som de ser ut utanpå. Eller är det kanske bara något jag intalar mig, eftersom ett nej till erbjuden sk personalbostad leder till att man hamnar sist i den allmänna bostadskön. En kö på 10-12 år för en 3-4 rums lägenhet!

Storplask

Aaju absolua favvisställe i Nuuk är helt klart det av Internationella Olympiska Kommittén prisbelönade badhuset Malik (= våg på grönländska), som stod klart år 2003.

Juni 2005.

Kärlek vid först mötet

Vi hade under sommare ett 3 veckor långt besök av Holgers mamma & systerdotter Petrine. De två kusinerna fann varandra direkt, och Aaju kallar henne nu för storasyster. Synd bara att avstånden dem emellan är så stor geografiskt till vardags.
Juli 2005.

Skön natur

Inte för att jag tror någon tvivlar på det; men lite bevis på den sköna naturen ska ni väl ändå ha. Här ses ett av tusentals riktesmärken i sten samt glaciären Sermilik. Båda motiven kommer från området mellan Nuuk och bygden Qeqertarsuatsiaat (Fiskenäset) söder om Nuuk.
Juli 2004.

Förvirrade skandinaver

Varje år kommer det sk Nordjobbare till Grönland - ungdomar/unga på sommarjobbsutbyte från andra nordiska länder. För många av dem är kulturchocken stor & språkproblemen likaså, därför brukar jag ta dem under minga vingar & hjälpa till så att de får en så positiv upplevelse som möjligt.
Nordjobbarna årgång 2005 var en riktigt trevlig bunt. Några av dem ses på fotot äta torkad fisk och valspäck hemma i vårt kök. Mums!
Augusti 2005.

Brum brum...

Aaju blev maskinfrälst redan i unga år (/månader). Här ses han ratta båten ut i den Nuukska skärgården, sittande i fasters knä.
September 2005.

Aaju 1 år!

16:e september var det dax för Aaju att fylla 1 år. En stor dag, som hans tillfälligt inneboende faster & jag fixade galant, när Holger var på tjänsteresa. Huset var fyllt med gäster, från världens alla hörn, mest hela dagen. Att det var något speciellt med dagen & att han stod i centrum, fattade Aaju med en gång! Men kameran? Jo, den blev lite bortglömd i allt stöket...

Mötet med en maskdansare

"Det var mig en ful en", tänkte Aaju och började gråta. Fast han kunde ändå inte låta bli att titta. Grönländsk maskdans är ju väldigt roligt, utmanande & fullt av överraskningar, så även om sminkningen var skrämmande var det en rejäl dos underhållning oxå.
Oktober 2005.

Aasiaats sista solstrålar för året

Jobbet som ingenjör förde mig till ett kallt & vintrigt Aasiaat, en stad i det lite nordligare området Diskobukten. Där ylade slädhundarna på kapp & det grönländska livet kändes än mer påträngande, på ett positivt sätt, än hemma i huvudstaden. Underbart!
November 2005.

Vintern närmar sig Oqaatsut

Det är bara i början av november, men ändå ser hamnen i Holgers gamla hembygd Oqaatsut ganska så igenisad ut. Det blev en längre kamp innan vi kunde lägga till med båten.

Kärt återseende

Aajus kusin Petrine visade stolt fram en av sina hundvalpar. "Till nästa år ska jag nog kunna börja tävla med dem i slädkörning", förklarar hon på en knacklig danska. Själv drömmer jag om att få testa det stressfria, men garanterat hårda, livet i en isolerad bygd som Oqaatsut. 30-40 invånare, vatten hämtar man på dunk eller som is ur havet, och maten fångar man själv eller köper i den minimala allt-i-allo-affären, där man ska vara glad om de har ett halvruttet äpple för 10 kr...
November 2005.